DN STOCKHOLM HALVMARATHON 2013

Posted on Posted in löpning, lopp

Så var det klart! Mitt livs första halvmarathon! Visst, vi har testat på distansen ett par gånger förr men inte i loppform.

Vädret var helt otroligt! Verkligen sommarens sista andetag. Vi begav oss till huvudstaden i god tid, plockade ut nummerlappar och preppade oss.

130915_3

 

Vi mötte upp C som också är medlem i löparklubben Run Baby Run som också skulle löpa sin första halvmara.

Både maken och jag har varit småförkylda dock utan halsont så det kändes OK att starta. Men visst,  21 098 meter är långt! De första kilometerna är alltid jobbigast tycker jag, innan man hittar sin rytm och dagsform. Sen är det bara att pinna på. Målet var att ta sig runt och få detta lopp som en erfarenhet. Inte sätta världsrekord.

Vid 15 km tyckte min hjärna att benen skulle börja ta det lugnare, vi höll ett bra 2:00 tempo men den tanken var bara att slå bort. Det blev som på våra långdistanspass, ett schysst prattempo och det blev uppenbart att det inte är värt att pressa sig när en tjej började vingla och kollapsade framför oss. Vi stannade och drack vid varje kontroll, drog en halv banan, en chokladbars och sedan mata vi i oss Dextrosol genom Tantolunden och uppför det sista. DÅ fick jag mellangärdeskramp. Det var bara att gå och andas. Jag var förbannad på min kropp som inte ville lyda mig, jag ville springa fortare den sista biten. Så jag fortsatte att tussa på och krampen försvann och med 2 km utförslöp kändes allt så där underbart när kroppen började att svara lite igen! Och så äntligen över mållinjen.

130915_1

(foton lånade från marathonfoto, mitten bilden privat)

Summa summarum av denna första halvmara är att ju mer mil man får i benen desto fortare tar man sig fram på långdistans ;) Är nöjd med mina fyspass eftersom jag har starkt bål som håller mig i upprätt läge. Pannbenet kom in när det var ca 1 km kvar och jag sa högt till maken ”Pannben”, en tjej hajade till och så började jag löpa om folk.

Så, mitt mål inför nästa halvmara är att bli lika uthållig som på milen och orka köra progressivt (vilket tycks passa mig) de sista av loppet!

 

130915_2

 

Kroppen efteråt var trött, ljumskarna jättetrötta. Men efter en natts sömn så kändes det som om man kört ett benpass dagen innan. Kroppen höll och sunt förnuft räcker långt!

Nu blickar vi framemot vår nästa utmaning Tjurruset!

Igår vilodag men idag blir det ett löppass! Och veckan som kommer ser ut ungefär så här:

Måndag: Em: Trail!

Tisdag: Em: Fyspass ben

Onsdag: Fm: Core Em: Backe + kortdistans

Torsdag: Fm: Fyspass Armar/axlar/rygg

Fredag: Em: Intervaller

Lördag: Vilodag

söndag: Långdistans

 

 

Share Button
Dela gärna! <3Share on Facebook9Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Print this page

3 kommentarer “DN STOCKHOLM HALVMARATHON 2013

  1. Jag blir så lycklig av din beskrivning av loppet, trots att du hade vissa bekymmer, men glädjen lyser igenom det negativa :) Grymma Ann! Lycka till på tjurruset, måste nästan komma och heja på alla RBR are som ska springa :)
    Kram

Lämna gärna en kommentar!