1997 VAR ÅRET

Vi förflyttar oss tillbaka i tiden.

Året var 1997 och vi hade året innan köpt vår första dator. En Olivetti.

Vi flyttade från landet in till egen villa. Fick kontor.

När man skulle koppla upp sig mot internet så plingade modemet och det gick inte att ringa ut eller in via den fasta telefonen. Tiden stod stilla.

Jag var mammaledig och vetgirig. Ville inte bara lära mig hur man hanterade denna mackapär datorn utan även hur dess information data fungerade. Och sen när jag hittade världen på nätet så var jag inte sen att bli en hemsidebyggare.

1997 var året då jag började bygga hemsidor. Jag var en person på nätet med hemsida som skrev dagbok.

Hemsidan hette då Malmborgs borg och låg på Telias ökända ~U123………….. server. Min sida hade en bakgrund som såg ut som en stenmur, snirklig gammaldags text i dåvarande header. Jag gjorde nästan all grafik själv. Animerade gif.bilder lite här och där men främst på indexsidan med facklor! Flammande sådan. Till detta midimusik.

Hittade den i ett webarkiv dock ej så fullständig. Men kanske känslan. Tänk dig att hela sidan var av sten som loggan. Musik, flammande facklor… Sidan har jag säkert på en gammal diskett arkiverat bland alla annat som sparades som backuper på cd-skivor också innan den numera oumbärliga externa hårddiskarna kom.

På den tiden för över 20 år sedan så byggde/kodade man allt själv. Jag gillar att säga bygga.

När man sedan var nöjd med sin hemsida så skulle allt ut på internet via FTP. Varje nyhet man gjorde skulle ut samma väg. Jag hade hemsidan som en informationssida för familjen och en dagboksdel. När man skrev dagbok så fick man uppdatera på en ny sida varje gång.

Man byggde med ramar, alla sidor var statiska. Man bytte LOT (layout) alldeles alldeles för ofta. Hahaha! Ibland rådde rena LOT kriget bland oss byggare.

 

Kommer ihåg en period då jag bytte varje vecka! Hade tema Julia Roberts ett helt år! Men det är nog där jag lärde mig alla grunder och utvecklades i att jobba i Photoshop.

Senare kom programmet Dreamweawer som en skänk från ovan! Man kunde se hur det skulle se ut redan i en förhandsgranskning innan man FTP:ade ut allting.

Min hemsida 2002 med ramar. En liten för info, och en liiite större för blogg och statiska sidor. Just på denna ovan hade jag blinkade klickbara stjärnor som meny till de olika sidorna. Kul att det stod Hälsa:Gymmet 3 ggr/v. Detta var alltså första gången i livet jag gick på gym och det höll nog i sig ett år innan det var dags att vara gravid och glömma allt vad nu träning var! (Det får bli ett annat inlägg om varför jag aldrig tränade kontinuerligt innan 40!!!)

Jag hade redirect på min och kallade mig redan för unforgettable och låg på ett .tk domän. 2004 köpte jag mitt egna domän och byggde upp min sajt. Jag har aldrig legat på en portal utan alltid haft full kontroll på hur sidan ser ut vilket är viktigt för mig.

Under tidigt 2000 så föddes de “första” bloggarna och dess verktyg (kommer inte ihåg vad det jag använde hette) som gjorde att man kunde göra icke statiska d.v.s dynamiska. De är dessa som i nutid kallar sig för just de “första bloggarna”. Redan då var man bland veteranerna ;)Jag implementerade bloggen i min design för det viktigaste av allt var fortfarande sidans layout!

Foton var 1/3 av hur de är idag ibland mindre! Man inte bara minskade ner dem utan la även till en ram. Detta lättast att man gjorde ett eget funktionsmakro. Jag kommer ihåg att jag gjorde en ram med skugga och även fixade dit gem och tejp. Ambitiös.

Foton från bröllopet 1998 som givetvis hade en helt egen sida men undersidor. Sidorna jag byggt under åren är stört många.

En liten, pytteliten banner. “Unforgettable – a little piece of heaven” Såååå slagkraftigt ;)

Unforgettable var inte menat att narcissistiskt direktöversättas utan var en ordlek. Annforgettable. På den tiden skulle alla ha ett hemsidenamn. Numera är det våra egna som är våra varumärken. Det tog väldigt låg tid för mig att “komma ut” och berätta mitt namn. Tänk om någon på orten läser eller googlar upp mig? Haha! Tiderna förändras och det är verkligen lätt att hitta mycket om oss alla på nätet.

Vi var en hel del som följdes åt och vi bytte banners med varandra och tog oss tid att kommentera hos varandra. Något jag saknar. Det fanns webringar, tjejringen och så DIVA som duktiga Lotta som numera driver Lingwall.

EFIT (Ett foto i timmen) skapades av duktiga Madde. Ja många av oss var redan då i framkant och drivna entreprenörer och vi hade IRL-träffar och sågs “på riktigt”. Jag har fått med med många vänner från den tiden som fortfarande finns på ett eller annat sätt ute i den digitala 0 1 världen.

.

Att vara anonym var viktigt! Skönt att utvecklingen och framför allt vetskapen gick snabbt och numera kan man t o m försörja sig på att inte bara kreera hemsidor utan även att vara bloggare och influencer.

Då skrev jag min dagbok bakom lås och bom. La knappt ut foton på oss och berättade absolut INTE vart familjen bodde. Det var farligt! Under många år bloggade jag med lås om mina dagar och fotografier. De publika och för alla var mina inspirationssidor. Tårtateljén, heminredning med tusen tips och och om vår utbyggnad. Festtips med mat och dekorationer. Och så trädgård förstås.

Att nischa sig var inte att tänka på. Det är nu de senaste åren som alla har börjat att hetsa upp sig att man MÅSTE nischa sig för läsarnas skull… Visst, men hey! OM man nischar sig och bara skriver för läsaren så har man tappat lite av grundidén om varför man bloggar tycker jag. Jag har en bred blogg i dagsläget men den kunde ha varit ännu bredare! Min blandning tycker jag är perfekt. Löpning, lite träning (just nu mycket specifikt på handstående). Mat & bak och så mitt nya – filmbransch med små lagliga tjuvkikar in i denna underbara värld.

Ett tag hade jag en portal till alla sidor.

2004 kom digitalkameran in i mitt liv och halleluja vad enkelt livet blev efter det! Slippa skanna in foton som tog evigheter! Men fortfarande hade man begränsad plats och körde minifoton. Jag hade många sajter och sedan tog mitt företags hemsida och webshop det mesta av tiden mellan 2009-2014. 2012 bestämde jag mig för att börja blogga öppet. Läskigt men helt rätt visade det sig. Jag kunde börja exponera mina foton som fick mer plats och blev allt större. Enkel snYgg layout som inte uppdaterades nämnvärt ofta, responsiv design så att alla användare oavsett plattform kunde läsa innehållet var viktigt.

Numera behöver man inte alls vara påläst eller teknisk eller kunna någonting om hur allt är uppbyggt det är bara att skaffa sig en blogg och sätta fart. Lite synd tycker jag ibland och jag är glad att jag gått den långa vägen och lärt mig allt själv på egen hand.

Vilka är mina läsare? Förhoppningsvis lite äldre som gillar livets goda och som inte följer en viss livsstil eller diet. Jag älskar god mat, bakverk men även att träna, hälsa och må bra. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag och mina hemsidesystrar är bloggdinosaurier numera och det är jag rätt stolt över. Många av de som var pionjärer bloggar inte längre men vi är fortfarande vänner. Vissa av oss har blivit riktigt vassa entreprenörer på just sitt bloggande eller inom andra digitala grenar. För att nämna någon så har vi Åse som bloggar på “56kilo“. Hon är en underbar grym kvinna som jag följt halva hennes vuxna liv både på nätet och IRL! Det är det som är så trevligt med icke stramt nischade bloggar där man får en livsstil och inte bara ett ämne.

Jag kommer fortsätta att blogga, kanske förändras något eller inte. De som följer får se. Något jag saknar är ditt engagemang som läser och här kan jag bara utbrista: DET VAR BÄTTRE FÖRR!!!! Då månade vi om varandra hade en kommunikation. Det fanns inga autofyllda kommentarsfält utan man tog sig tiden att skriva sitt namn, sin webbadress och meddelande. Nuförtiden, orkar eller vill man inte “gynna” någon med ett litet klick på en gillaknapp…

Vad hände där? Om man läser regelbundet hos någon kan man inte bara göra ett avtryck? Säga hej! Ärligt talat så har jag funderat på att låsa bloggen. Verkligen.

Men! Nu är jag här öppen och härligt ärlig. Personlig men inte privat. Och inspirerande och informativ hoppas jag. Varför skulle ni annars hänga här? ;)

Att giva är härligt jätte jättehärligt, men kom igen nu bjussa på en klick på like eller en kommentar så att jag får veta vem du är!

Ha en mysig fredag! Här är pulled pork på G i ugnen. Grönsaker picklade. Det vankas snabbmat mellan innebandyträning med “vårt lag” och A-lags match! En helkväll i hallen m a o! Och imorgon la la la är det dags för Mello! Återkommer med min specialitet senare.

1