I väntans tider

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så går vi i väntans tider. Och i dessa Coronatider fick vi tänka till ett par gånger innan vi bestämde oss.
Vi vidtog alla åtgärder för att vara skyddade och även skydda andra (för som sagt man vet inte hur man smittar).
På med munskydd (klass 3, och JO vi har tejpat inandningshålet noggrant så inget av vår utandningsluft slipper ut) och sedan började vårt äventyr….

Tidig morgon på Stockholm Central. Vi höll oss ute på perrongen efter inköp av kaffet. Fick säga till en dam att hålla avstånd på pressbyrån. Hur svårt är det?

 

Till bistron för tiiiidig lunch vid tio. Torkade av bordet med våra antibakteriella servetter och det var bara vi och de två tågvärdinnorna på behörigt avstånd.

Från Göteborg C tog vi tåget till Åsa. väldigt folktomt på tåget både från Stockholm och hit till Åsa.

Håll i er här kommer sötchocken!

Tadaaaaa! Ja! vi ska bli föräldrar igen! Eller matte och husse om man vill säga så. Vi har efter Dizels (Schnauzer) bortgång för 2½ år sedan alltid sagt aldrig mer! Hans bortgång krossade våra hjärtan. Men ganska snart började vi kika på olika raser och rätt snabbt stod det klart att vi gärna ville ha just denna hundras.

Kan ni gissa vilken?

Ledtråd: Tillhör grupp 10 vinthundar.

Japp! Det är väldens största hund, Irländsk varghund!

Här är mammatiken till kullen.

En underbar ras som ofta benämns som “the gentle giants”! Vi jublar och är så glada och hoppas att just vår lille valp går igenom den slutgiltiga veterinärbesiktningen och det viktiga shunttestet. Håll några extra tassar och tår för oss. Tack!