Fjällmaraton Salomon 27K raceraport

”Med sina 27 kilometer ren fjällpoesi som löper över tre fjäll och med vackert belägen målgång i Ottsjö har detta blivit ett lopp som av många anses som ett av Sveriges vackraste. ”

(I slutet av inlägget kommer min racerapport & träning, tankar samt babbel inbäddad från YouTube!)

I slutet av juli, närmare bestämt söndag 27 juli antog jag utmaningen att springa Salomon 27k vilket i korthet betyder att man springer över tre berg i Årefjällen. Välliste, Grofjället och Hållfjället med start i Trillevallen och målgång i Ottsjö.
Det var en utmaning jag inte hade en aning om hur den skulle sluta. Det är många år sedan jag sprang ett lopp, lång innan Corona epidemin vilket gör att vi landar på 2017, alltså åtta år sedan. 
Jag har haft ett gnälligt knä ett par år och aldrig kommit igång med löpningen ”på riktigt”, bara kortare rundor med hunden eller själv, inte haft något mål. Detta år bestämde jag mig för att sätta upp ett mål och träna efter program.
Sagt och gjort 10 år sedan min första maraton (läs här) och visst skulle det vara lite nice året jag fyller 55 att fira med ännu ett.
Träningen påbörjades och när jag i mars skulle boka plats så var platserna slut!
Jättetrist men det fick mig att tänka om, hur mycket tycker jag egentligen om att springa på asfalt och jämn väg? Inte!
Jag började leta efter något trevligt traillopp lite högre upp i landet som skulle passa in under semestern och hittade Salomon 27K som infaller under fjällmaraton veckan i Årefjällen. Sagt och gjort, nytt program med insiktet ställt på fjäll.
Under hela vår/sommaren har jag dedikerat träning till detta lopp, löpning tre dagar i veckan. Bland det roligaste jag gjort och ska fortsätta i framtiden.
Loppet startade redan hemma samma vecka. Uppladdning av pasta och packning av den obligatoriska utrustningen.

Löparutrustning jag väljer mellan innan loppet och det som är obligatoriskt att bära med sig i sin ryggsäck.

Obligatorisk utrustning att bära med sig under loppet. Eget tillval är energi och läppsyl och läsglasögon.

 

Sedan packade vi in oss i husbilen och tog ett första stopp i Järvsö och övernattade på bergscampingen innan vi fortsatte mot Åre för att hämta ut nummerlappar, kåsa och kartan. Järvsö camp för ett eget inlägg snart.

Åre

Vi tryckte varsina mål sen lunch runt 17:00 efter att vi hämtat min nummerlapp, kart, kåsa och chip.

Vi hade bestämt oss för att bo nära start och hade kontaktat Trillevallens högfjällshotell och det var fritt och gratis att parkera längst upp på parkeringen vid skidanläggningen.

Pasta pasta pasta! 

Såg livets första hjortron! (Denna fick jag av maken också som han plockat åt mig, i smyg som jag fick efter målgång, så gulligt).

Regnet föll och prognosen såg ut att hålla i sig med regn under loppdagen.
Jag fick meddelande från tävlingsledningen om att vindbyxan inte behövdes vara med i packningen då det inte skulle blåsa på fjällen. Ut med den ur packningen och fokus på att hålla huvudet kallt.
Två portioner med pasta, ketchup och parmesan samt en chokladmuffins från Åre bageriet, en Resorb sport sedan var det bara att försöka sova. 
Regnet föll under natten och vid uppstigning 6:45 undrade min sömniga hjärna vad jag höll på med.
Drog mig till sju tänkte bege mig till starten runt åtta.
Gjorde havregrynsgröt med mjölk, blåbär och kanel, ägg, vatten, kaffe och Resorb sport. Inte speciellt hungrig men jag vet vad som gäller, bara att trycka i sig så mycket det går.
Toaletten var öppen på restaurang Ripan som var säsongstängt och kön började tillta med löpare som kommit med bil.

Maken tyckte jag skulle ha en plastsäck över mig eftersom juag inte bar överdragskläder så jag klippte till en och begav mig till start. På parkeringen började det att fyllas på med bilar och köerna ringlade sig långa.
Vid startområdet gick jag mest omkring och väntade på start, drog av mig sopsäcken och ställde mig i stort sett längst bak, man fick seeda sig själv.

09:00 gick starten gick och en av Jon Henriks låtar strömmade ur högtalarna. Nu började en löpning på grusvägen jag precis gått nerför mot startområdet. Lunkade på sakta för att få igång kroppen och känna hur den och andningen kändes. Rätt snart la jag mig på vänsterkant för att se make och Kebbe när vi löpare skulle påbörja klättringen mot första fjälltoppen Välliste.

Här står Kebbe och väntar på att matte ska dyka upp.

Uppför en lång seg backe innan den första riktiga utmaningen ska komma.

Hej hej! Får syn på mitt entourage. 

Efter passeringen hörde jag Kebbe gnälla efter mig, lila gubben undrade vart jag tog vägen.

Rätt snart så började alla gå framför mig och det var det man orkade att göra. Vandra uppför steg för steg.
Tillslut var man på Välliste, 1025 meter över havet, regnet öste ner och sikten var i stort sett noll! Att få se Jämtlands fantastiska fjällvärld var det bara att glömma men det var jag redan inställd på denna molntunga dag.
Men jag hade kommit in i ett flow, pigg i benen och huvudet var med.

Välliste 1025 möh 09:40

Jag försöker fotografera och filma med regnet ställer till det så att touchen inte fungerar så bra. Det blir mycket mindre material än vad jag tänkt mig i både film och foto. Jag drar iväg iallafall Snap till familjen lite då och då, och maken skärmdumpar min position.

Sedan började nedförslöpningen av första berget och jäklars vad jag älskar det! Jag vet sedan förr på andra lopp att detta är min styrka att rulla nedför. Sagt och gjort rullade nedförs och sprang om många löpare. Endorfiner sjöng symfonier för mig och att läsa marken framför mig med stenar, rötter, lera, och buskar är det roligaste jag vet i ett lopp.
Efter Välliste var det dags för björkskogen och blötare terräng som gick direkt på spångar och marken med dess växtlighet. Här blev det köer och många gick där de tyckte att terrängen var lite teknisk. 
Första vätskekontrollen vid 7 km passerar jag efter ca 55 minuter och denna sprang jag förbi eftersom jag kände mig pigg.
Hade som mål att pytsa i mig energi varje halvtimme med det dröjde nog 45 min uppåt en timme innan jag började och det funkade bra. Efter 1,5 tog jag en koffeintablett, morgonens kaffe hade jag inte fått i mig.

Uppför Hållfjället eller? Vart tog Grofjället vägen? Någonstans tappade jag helt enkelt bort att jag sprungit och gått uppför det andra fjället Grofjället med sina 959 höjd metrar. Jag är helt enkelt inne i min löpbubbla. Letar i mina fotografier och klockslag för att hitta rätt foton och position.
Såg på kartan efteråt att jag måste ha passerat det efter knappt 3 km.

11:17

 

11:20 Halvvägs uppför Hållfjället

 

Andra vätskekontrollen vid 12,7 km mellan Grofjället och Hållfjället, tog jag två små bitar av någon bar, en bullbit och en kåsa av sportdryck.
Sedan kom man upp på en liten topp men jag antog att detta inte var ett av fjällen så nästa topp vi kom upp på trodde jag var Grofjället (säger det t o m på filmen jag spelar in) men det är i själva verket det sista Hållfjället. Rullar glatt ner för det också och kommer fram till den sista vätskekontrollen som glatt säger att nu är de värsta gjort bara en mil kvar!
Va? Men sista fjället då? 
Det har du redan passerat.

Hållfjället 900 möh 11:40

Dessa foton nedan är jag helt övertygad om att jag är på andra fjället men i själva fallet är jag redan på det sista. Tar mig tid att njuta och fotografera allt känns bra. Är inne i löparbubblan.

Härlig utförslöpning väntar!

Och här på flacken på toppen av berget sprang jag nyss.

Hållfjället med noll utsikt.

Vid sista vätskekontrollen 18,9 km sa en tjej som langade sportdryck
– Nu är det värsta över!
– Va? sa jag, det är väl ett berg kvar? Hållberget?
– Nä, det har du redan passerat flinade hon, vilken tur du har, bara en mil kvar.
Jag blev överraskad och lite störd på detta! Hur kunde det gått så lätt? Trodde jag att ett berg inte var ett berg? 
Tog en kåsa sportdryck och ett gäng med godisar som jag tryckte ner i västen.
Fortsatte med vatten, dextrosol, energi resten av loppet.
Sista milen hade jag läst av någon att den var tråkig, det var dumt för då blev den automatiskt det.
Den var väl lite tråkig många långa löpningar på spångar och när man trodde att det inte skulle vara så kuperat så blev det det helt plötsligt med lite löpning uppför och igen härlig löptekniskt nedför bland stenar, lera och gegga. Hade jag nu inte läst den raceraporten hade jag nog inte tänkt så. Nästa gång ett annat mindset.

När hjärnan inte behövde koncentrera sig på vart fötterna skulle sättas koncentrerade jag mig på mina mantran, upprepade mina älskade familjs namn och såg deras leende ansikten framför mig. Inte gå bara fortsätta framåt! På denna sträcka hann jag springa om fler tal yngre människor vilket stärkte. Vid skylten fem km kvar trodde jag dock att det var ett skämt! Den sista milen kände så orimligt lång.
Löpningen in till mål gick i en vid kringelkrok och det kändes som om man aldrig kom fram. Lervälling, backar och målgång i lätt lutning. Fick syn på maken och Kebbe men uppfattar inte vart målgången är utan utbrister 
– Är jag i mål snart? Och ja det är jag! Kommer i mål ser fotografen och sträcker händerna i luften. Får grattisar av make och Kebbe och känner mig snabbt pigg igen.

13:25:30 Målgång!

Slutar på tiden 4:25:12. 

Tar bort chipet som tagit tiden detta lopp. Känner mig oförskämd pigg efteråt. Full av oxytocin, dopamin, endorfiner och serotonin.

 

Livets bästa hejaklack ♥️

Regnet det bara öser ner! 

Lite mat efter målgång till oss löpare.

Presenter från han med stort M. I asken ligger en guldmedalj samt det omtalade livets första hjortron ♥️

DEN känslan tar jag med mig länge! Jag kan, jag är stark, jag ÄR!

Ha en fantastisk helg och gör allt det där du vill nu, nu, nu! För maken och mig väntar en speciell helg och så småningom under hösten kommer bloggen fyllas på med resetips från sommaren och recept så klart! Håll ut! 
Fridens.