Plötsligt händer det! Utan att ens ha det i tanke så slår man PB på en vanligt milslångt löparpass! Gick ut i “vanligt” lugnt 5:30 tempo, lagom prattempo med maken. Kände mig pigg i kropp och ben så det var bara att fortsätta att tugga på och mot slutet blev det progressivt, härligt att kliva på lite till för att öka utan problem det sista. Precis samma känsla som på midnattsloppet när man har mycket krut kvar så att man passerar löpare och spurtar det sista. Trots att jag känner av en förkylning och att jag tycker att jag inte fått tillräckligt många mil i benen så var det ett…