Hej på er! Första semesterveckan avklarad och den andra är precis igång. Det blev en konstig första med mycket sorg och floder av tårar. Och så det värsta all saknad och alla rutiner man ska vänja sig av med. Vi kommer på oss alla att titta om vattenskålen är fylld. Att alltid kika på platsen där han brukade ligga att rasta och allmänt bara ha honom runt fötterna på oss. Han var som mitt plåster var med mig överallt när jag var hemma. Satt t o m och väntade ibland utanför toaletten. Har aktiverat oss men även haft fina stunder av prat av minnen, tittat på film och foto o.s.v.…